Min fråga: Vem blir INTE rädd?
Amanda

en släkting ringde nyss hem till oss i familjen Larsson och frågade om mamma kommit hem ännu. Hennes röst var fylld av sorg och stress när hon bad om mammas mobilnummer eftersom hon var osäker på det. Jag gav henne det och hon tackade så mycket. Innan vi la på så sa hon något som fick mitt hjärta att stanna. Min mammas moster, som vi alla stod väldigt nära och som varit nästan okontaktbar det senaste året, hade gått bort under dagen.
Ni förstår inte hur mycket jag vill gråta. Många säger till mig att det måste vara skönt att slippa med det, att kunna vara så stark. Men sorgen lägger sig på mig, den försvinner inte. Det är något som jag bär på och som inte försvinner. Den finns med mig hela tiden, varje dag. Konstant värk i nästan tre år av saknad och sorg. Det är därför jag kan få stunder när jag bara ser rakt fram utan mål i blicken.
Fast Bojan, du kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat med all glädje du bringat. Jag kommer sakna dig oändligt mycket. Jag älskar dig, du har alltid velat alla det bästa!

Jag är lycklig och fylld av glädje. Men endå tom, trots att jag är världens lyckligaste. men tomheten och saknaden kommer aldrig att försvinna, det vet jag. synd.

En månad idag, jag älskar dig mer och mer för varje dag Andreas.

för 5 minuter sedan

nu
oredigerat såklart

är det inte märkligt hur vädret skiftar?

Det finns en flicka vid namn Hedvig. Hon är den bästa människan jag känner och någonsin kommer att känna. Det vet jag. Jag älskar Hedvig så obeskrivligt mycket. När jag mår dåligt så finns hon alltid där och tvärtom. Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar Hedvig, då det inte finns något ord för hur bäst hon är.
Igår fyllde Hedvig år, det uppmärksammade jag inte på denna blogg. Dåligt av mig. Färför gör jag det idag.
Grattis världens bästa vän, det finns inte ord för hur mycket jag älskar dig!
Och hoppas att du snart blir frisk, jag får fortsätta med mina frisktips som jag själv tycker är grymma men som du inte tycker verkar vara så ypperligt givande.

Amanda

Vem är jag? Jo mina vänner. Jag är Amanda Eva Margareta Larsson. Jag är fjorton år. tycker om att sjunga, spela fotboll, fotografera, sy.. gud vad detta bärjade tråkigt. Nu ska jag berätta vem jag verkligen är. När jag föddes funderade mina föräldrar på att döpa mig till Mathilda. Som tur var så blev det Amanda. Mathilda är verkligen ett fint namn, men det är inte jag. När jag föddes hade jag bara två äldre bröder, Joakim som är född -83 och fredrik som föddes -89. När -97 kom så kom min lillebror. Martin är hans namn. Sen så växte jag upp och så. Jag har väll aldrig haft problem med att prata eller föra liv. Men jag är också målmedveten. Kan nog påstås som positiv. Egentligen tror jag att jag är skapt att vara ensamvarg. Jag älskar att vara själv. jag tycker att det är skönt. Men endå så tycker jag om att vara med vänner och sånt. Men jag tror att det är så att jag är menad att vara en ensamvarg, men som har utvecklats att bli en sälskapsmänniska. Det låter som mig.
Vad jag tycker om att göra vet nog de flesta av er. När jag blir äldre vill jag jobba med politik, med musik, med juridik eller något inom det hållet. Eller så vill jag forska om fussionskraft. Eller forska om liv på Mars. Sånt tycker jag är spännande, fruktansvärt spännande faktiskt. Och procent inom matten är megakul. Jag ska iallafall inte hålla på med språk, det är jag inte speciellt bra på. Eller mycket svenska. Jag är väll lite natur blandat med samhälle. Och musik såklart, det är ju mitt absoluta favoritämne.
Jag tycker när man har en skinnjacka, leggings, t-shirt, sneakers eller tygskor. Liksom så ni vet.
Annat som ni kanske vet (eller inte) är att jag älskar serien prison break. Och OC. Mest säsong tre och fyra.
Vad ska jag mer berätta? Vill ni veta något annat så får ni fråga.
 Puss

jag kom att tänka på en sak. Jag har gråtit en gång i år. EN! Det var i skolan, i början av februari, jag tänkte på hur det skulle gå för min farmor och så saknade jag morfar så fruktansvärt mycket. Det blev för mycket. Annika och Hedvig började också gråta. Jag saknar att kunna gråta. Det kommer inga tårar. Jag har alltid haft svårt att gråta. Lärde mig när jag var liten av en vän som var en pojke att det var mesigt att gråta. Sen dess har det blivit så, inte ofta gråter jag. Det är märkligt. Men det kan också ha gjort att jag är den jag är. Jag är självsäker och glad mest hela tiden. Det är inte många utanför min familj som sett mig deppig. Får ofta höra att jag är så glad och possitiv och att jag är bra på att ''peppa'' folk. Jag gillar det. Men ibland så vill man att tårar ska rinna längst kinden. Jag kommer knappt ihåg hur det känns. Den där hulkiga känslan är som bortblåst ur mitt minne. Det är sorgligt, men oftast när jag tänker efter så har jag inget att gråta över. Jag har det så mycket bättre än många andra. Jag ska vara nöjd med vem jag är och hur bra jag har det.

Nu ska jag leta efter något att ha på mig ikväll och sen ska jag möjligtvis ut och springa. Hoppas att ni får en bra sista dag på 2008.

Ha det finfint! Puss Amanda

Jag sa förrut att något hade hänt idag. Jag hade kunnat bränna upp hela vårat hus. Glömde adventsstaken med de fyra ljusen (jag verkligen hatar de där fula ljusstakarna och endå så tände jag den) och min broder hörde brandvarnaren pipa nerifrån sitt rum. hela ljusstaken brann och han drog av sig tröjan och tog ljusstaken i handen och kastade ut den igenom altandörrn. jaja, vi behöver inte ta det mer detaljerat. Glöm inte att släcka ljusen bara. Pussen! / Amanda

Vad gjorde du 2008 som du aldrig gjort förut?  hihi, ganska mycket småsaker..
Håller du dina nyårslöften och ska du ge ett för 2009? det kändes onödigt så jag tror inte att jag gjorde det. Inte vad jag minns iallafall. De håller endå inte. I år ska jag nog dock det. 
Fick någon i din närhet barn? noop
Dog någon i din närhet? nja,

Vilka länder besökte du? Spanien, Finland, Sverige
Vad skulle du vilja ha 2009 som du saknade 2008? Mer satsande på skolan än nu.
Vad var ditt största misslyckande? Ganska jättemycket
Vems beteende förtjänade att firas? Mitt, jag är så jäkla cool!

Vems beteende gjorde dig ledsen eller arg? Jo, det finns en drös
Var tog det mesta av dina pengar vägen? Kläder, kläder, kläder och typ mat (älskar mat!)
Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2008? Jag är en vampyr med Krunegård
Bästa filmer 2008? ''Skojjar du eller?''
Vad önskar du att du hade gjort mer av? Fotograferat
Vad önskar du att du hade gjort mindre av?  Stressat
Favorit-TV-program? Prison Break (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Vilken var den bästa boken du läste? Tror det var Saknad, eller kanske båda delarna av tillsammans, (de är töntiga men småsueta)
Vad gjorde du på din födelsedag? Var gladis

Skumm bild, but that's who I am

Hur skulle du beskriva din stil 2008? Roligare än tidigare och förhoppningsvis lite annurlunda än jag sett ut förrut.
Hur höll du dig ifrån att bli galen? Sov och var med vänner
Vem saknar du från 2008? Det är fortfarande tvåtusenåtta. Men mest av allt under året saknade jag morfar.
Vem var den bästa nya personen du träffade? Eriika (även fast jag träffat henne förrut menmen)
Berätta om en värdefull läxa du lärde dig 2008.  Ägna mer tid åt dig själv
Lärde du dig något nytt under 2008? Att ägna mer tid åt mig sjäkv
Vad vill du lära dig under 2009? Ojojoj, vart ska jag börja? Finns en väldans massa. Vill bli bättre med sången, vill bli ännu bättre i skolan, på att ta kort, you name it!


Jag vill ha juuuuuuuuuulafton! / Amanda

jag har BARA tråkiga bilder.

Det känns som om jag iprincip inte gör annat än att plugga. Jag dör. Jag brukade gilla skolan men nu plågas jag av att gå dit och läxorna och miljoner inlämningarna är skit. Lärare som säger åt en att plugga mindre och att man ska ha ett liv, ha! Jag gör det bästa jag kan på lektionerna och hur kan ni sätta ett typ prov när vi inte ens gått igenom det. Jag har panikångest, kommer gå in i väggen. Och man kan inte påstå att jag inte planerar mitt arbete, ni ska se min planering för veckan. På natten ligger jag och har ångest för att jag inte hunnit gjort något annat arbete så jag måste gå upp och fortsätta. Har sovit runt 10 timmar på två dygn, max. Nej, nu ska jag fortsätta med detta helvete. Ursäkta för mina agresioner, men jag blir så sur.
Amanda

Oldoldold bild på Erika.

Jag har precis ngjort något korkat. Jag har lovat Erika att jag ska söka till talang 09 och sjunga. Men då skulle hon söka till en modellagentur och jag skulle följa med henne.
Sen ska vi ut och kritisera valborg och prata om ungdomars förhållande till alkohol.
Och så ska vi äta grädde.
Varför lovade jag det första? Nu blev jag nervös.

Nej, nu SKA jag sova! / Amanda

Satt och kollade igenom lite bilder från Oktober och fann denna från Josefines tjejmiddag. Ska vi ta oss en närmare titt på Hedvigs nunna?

okej hon dansar, men vad i helvette är detta? hahahahahah!
/Amanda

Öh. (jag ät tröööööööööööööööööt)

Hejje. Idag kom det fram att två av mina lärare, Ingela och Lotta har läst min och hedvigs blogg. Lite småläskigt. Haha,

Ingela kom in i klassrummet och jag och Oscar pratar om våra tyskaglosor
Ingela:  men de kan du ju Amanda.
Sen några minnuter senare ska vi ha matte
Lotta: Amanda, kom ihåg att du ska prata med Almudena idag.

Jaja, det var ju trevligt, Hejpåer.

Hedvig och jag bokade biljetter iförrgår. Den nittondefebrauaritvåtusennio ska vi se Håkan i Uppsala.
Längtar så jag kan dö. Det kommer bli grymbra!

Amanda

Håkan Hellström är det finaste jag har lyssnat på. All musik jag säger att jag älskar, inget är finare än Håkan. Tack för att du gör det du gör. Jag känner mig helt megasuperdunderstressad  och då sätter jag på ( inte bokstavligen ) Håkan och allt bara släpper. Allt blir fint och bra. Jag älskar Håkan Hellström. Du är fin, riktigt riktigt fin.

Amanda

Jag behöver skriva av mig. Jag vill prata om varför folk dricker. Jag tycker verkligen att det är töntigt. Varför gör folk som är i min ålder det? Grupptryck är det. Seriörst, man vill vara cool och kunna skryta över att man har druckit och varit full. Allvarligt talat så tilltalar inte det mig ett dugg. Jag har druckit små mängder, visst, men att få någon att köpa ut så att man ska passa in skulle jag fan aldrig kunna göra när jag är fjorton år. Visst, visst man får göra det om man vill, men varför? Det kanske är kul, men fyfan vad mycket man får ångra. Men det är ens eget beslut. Likadant med rökning, jag bestämde mig när min morfar dog i lungcancer att jag aldrig ens skulle testa att röka, och jag har klarat mig jävligt bra.

Nu ska jag faktiskt gå till Annika, men ni får ha det så fint. Pussar / A

Hedvig, du är bäst!

Kolla in här.